Sitter och trycker i mig massa godis. Lungorna känns som dom ska kollapsa när som helst. Har gråten i halsen och känner mig panik slagen. Bröt ihop förut och ville skrika inne i badrummet. Panik grät och det var svårt att vara tyst. Satte på vattnet och höjde ljudet på tv:n. Bråkade med min sambo förut och vill inte visa att jag blev så ledsen som jag är. Jag vet att mina känslor är starkare än dom brukar för jag är i en svacka men jag känner faktiskt dom. Vill helst bara gå in till killen och skrika hjälp men jag vet att han tycker detta är jobbigt och jag har inte sagt hur dåligt jag igentligen mår och att jag inte känner någon livslust alls.
Jag har försökt att ta tag i mina känslor ända sedan jag börja känna detta men jag tror jag tryckt bort detta jätte länge. Känner mig pressad att jag måste må bra för jag har barn nu och massor av ansvar och måste se till att allt flyter på.
Känner mig misslyckad och vad jag än gör känner jag mig misslyckad och sämst i världen. Ångesten sitter i lungorna och jag känner att jag inte klarar något svårt nu. Ska ha möte med min chef på torsdag och känner mig livrädd att börja gråta ifall jag får kritik. Jag har aldrig svårt för kritik men kan inte ta något längre. Idag har jag gråtit i omgångar men verkligen kämpat för vara glad med pojken. Han gör mig glad med.
Idag har jag ätit bra och gjort allt som jag behövt. Städat, skrivit en jobbgrej, lagat mat, gjort några stups och sånt, vart ute med grabben och lekt, handlat. Verkligen utnyttjat dagen men ändå sitter ångesten starkt fast. Jag hatar det. Vad är detta.
Ska upp kl 5 imorgon, hur ska jag kunna somna inatt.... Har flera tankar på en gång. Mår illa, ändå fortsätter jag trycka i mig godis medans jag gråter. Jag klara inte detta mer.
Hoppas det känns bättre imorgon.. Kram till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar